Färggivare bättre än det mänskliga ögat

Tekniken bakom Micro-Epsilons färggivare CFO100 och CFO200 bygger på Young-Helmholtz-teorin, även kallad den trikromatiska färgteorin, som beskriver hur ögats tappar reagerar då de utsätts av ljus i olika våglängder (färger).

Ögats näthinna innehåller två typer av ljuskänsliga celler; tappar och stavar. Trots att de har samma uppbyggnad så har de väldigt olika funktion. Tapparna ansvarar för människans färgseende och stavarna hjälper ögat att se i svagt ljus. Det mänskliga ögat har tre typer av tappar som främst reagerar på primärfärger d.v.s. blått, grönt och rött. Om alla tre stimuleras lika mycket så ser vi vitt och om ingen stimuleras ser vi svart, men oftast så stimuleras de olika mycket vilket leder till att vi ser olika färger.

Istället för tappar så har mättekniken tre ljuskänsliga detektorer och ett färgfilter som gör att det infallande ljuset delas upp i tre våglängdsintervall, ett för varje detektor. Informationen från detektorerna analyseras och presenteras sedan i ett geometriskt tredimensionellt format.

Ett vanligt förkommande format kallas CIELAB. Det representeras av en kub med kartesiska koordinater för L*, a* och b*. L* betecknar färgens ljushet, a* mängden rött och grönt samt b* som betecknar mängden gult och blått. Skillnaden mellan två färger definieras som ΔE som är det euklidiska avståndet i det tredimensionella koordinatsystemet. Med ΔE från 0.5 till 1 så kan ett vant och tränat öga upptäcka skillnad, ΔE över fyra uppfattas som stor skillnad i färg. CFO200 har en repeterbarhet på ∆E ≤ 0.3, vilket alltså är bättre än det mänskliga ögat.